Jag är kvar på samma plats men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men jag har inte kännt det hittitlls. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. Jag tänker på den dagen det hände något med mig. Men nu vet jag vart jag står och jag behöver inte veta. Jag bröt upp med mig själv och jag gick av på mitten. Jag har kastat mina minnen, jag har saknat och glömt. Men det var jag och världen som kämpade till döds. Jag höggs i ryggen, vad var det som hände?  Jag menar, det skulle bli bättre.  Jag har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem jag är och vart tog den gamla personen vägen, som alltid fanns där? Jag tror inte att  jag vet vem jag är.Jag förlorade min tro när jag släppte mitt förflutna. Men jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le. Men nu när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. När livet sviker är det bra att veta vem man är. Men när ena halvan av mig slutade att förstå. Att när jag sviker finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det, det gör ont mer för varje dag.Jag blev lämnad här som tack för hjälpen? Jag delades i två och försökte greppa tag i andras händer. Jag försökte göra allt men min andra halva gjorde fel. Löften om att bry sig fanns inte längre. Jag var ärlig mot mig själv men var det såhär det skulle bli? I så fall trodde jag fel om hela mig själv och mitt liv. Varför hände det här? Ett misstag som förändrade allt. Förändrade hela min värld!Såklart jag vill känna lugn, men jag ser att det inte går. För varje gång jag försöker, river jag upp gamla sår. Jag har inte förlåtit mig själv för jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fått ta. Jag är fan värd det! Vill jag må bra får jag börja med en sak, förlåta mig själv och ge tillbaka mitt liv.Alla minnen stannar kvar och alla stunder som jag skrattat, det är bara det jag vill ha tillbaka. Så när livet sviker är det kanske bra att vara två. Men ena halvan av mig själv har slutat att förstå. När jag försvinner finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det som hänt, för det gör ont mer och mer för varje dag.

Bilden spelas om och om igen av det sista jag såg
Ett iskallt rum och en vit säng där du fridfullt låg
du var död men du var ändå så underbart fin
Och tanken gör mej galen av att du aldrig mer finns här
Du hade förlorat din normala färg och var blek
Dom säger att dina ögon var tomma men jag tittade och såg bara kärlek
Jag tittade länge på dej och du var det finaste jag sett
Tack för alla dessa underbara år och minnen du har gett
Dagar gick och tårarna bara rann
Hur kunde en sådan här mardröm få bli sann
Sista gången jag såg dej låg du i en kista
Kan inte förstå att detta minne av dej skulle bli det sista
Du hade dina favorit kläder
Tiden har gått men det känns som om detta var igår
Runt om dej låg röda rosor och en aik hatt som du älskade.
Jag böjde mej fram och viskade "Vi syns snart igen''
Jag kunde känna en varm men samtidigt kall vind
Kramade dej en sista gång och smekte ömt din trötta kind
Blundade och önskade en sista gång "Kom tillbaka och stanna"
Och håll dej en sista gång i din hand
Ville bara stanna all rum och tid
Och finnas där vid din sida för alltid
Jag kan inte förstå att en kille med så mycket glädje
Plötsligt försvinner och bara tar slut.

sitter hemma hos sandra, vi tänkte plugga för vi fick reda på att vi hade provet imorgon istället, inte okej!
men vi orkar inte riktigt så vi lagar kycklig med curry o pasta, hoppas det funkar tillsammans, haha
och det här är sista gången jag kommer laga mat igen, bränner mig bara hel jävla tiden!
idag är det måndag så har inga planer för kvällen, kanske uppdaterar senare.
kyss

imorgon ska man troligen till vattholma med några till fanny, riktigt mysigt!


den här texten stämmer in precis hur jag känner.

kyss